En liten prins
Hejsan
Ja, då har det gått 5 dagar sen jag bloggade sist, men det känns som 5 veckor. Så vi börjar väl från början. Sist vi hördes så var det ju söndag och jag satt på jobbet. Skulle ju äta middag med familjen, men när jag kom hem så fick jag höra att mamma var sjuk så det gick ju inte. Så jag åkte hem till syster istället. Vi grillade och hade det mysigt. Och syster hade värkar, såg på henne. Det var ju söndag som var satt för henne, att föda alltså. Men man vet ju aldrig med sånt. Cornelia var ju 2 dagar sen. Och det kan ju hålla på ett bra tag innan det är dags. Sen så låg vi på soffan och tittade på Vänner och helt plötsligt så stelnar syrran till och säger : "Jag tror mitt vatten gick." Sen hoppar hon upp från soffan för att den inte skulle bli blöt. Sen var det lite panik. Jag ringde svågern för han var ju på jobbet. Så han kom hem på en gång. Sen bar det iväg upp på BB för dom. Barnet hade för en gång skull somnat, så hon låg och sov. Det var ju jag som skulle ha henne ändå, när dom skulle in. Så det var bara att stanna hos syster över natten.
Cornelia blev lite chockad när hon vaknade på måndag morgon och det var jag som var där. Men hon var ju glad att hon skulle bli storasyster. Pratade med svåger på morgonen och det var ingen bebis än, men allt var bra. Så det var bara att göra barnet klart och gå iväg på dagis med henne. Sen så åkte jag hem och byte om mm. Pratade med svågern igen, och det var ingen bebis än. Så det var ju bara att hämta barnet igen. Tog cykeln bort till syrran och på vägen så hade jag en liten olycka. Kom till en korsning och saktade in lite, men eftersom det inte brukar komma bilar där så hade jag lite fart. Sen tittade jag runt hörnet och ser att det kommer en bil, får lite panik och bromsar ju. Och det gick inte så bra för jag var på massa smågrus så cykeln åker åt ett hål och jag åt ett annat. Skrapade upp handflatan och pekfingret och lite på ett knä, men det var allt. Hon i bilen blev nog nästan mer rädd än jag. Trodde det var allvarligt. Men jag hoppade på cykeln igen och cyklade till syrran. Där gjorde jag rent såret lite och satte på ett plåster. Sen så gick jag bort och hämtade barnet.
Sen så gick vi hem och fikade lite. Och både min mamma och svågerns mamma ringde. Trodde väl att jag visste nått, men inte mer än sist jag pratade med er. Men vid 20 över 3 så ringde äntligen svågern och då hade det kommit en liten bebis. Och det var en pojke, tror alla var chockade över det. Dom hade ju inte tagit reda på vad det var, men tror alla trodde det var en tjej i alla fall. Men nej då. En liten Dante var det. Men det var visst mycket som hände uppe på BB så dom hade inte mätt honom än. Så sen ringde mamma och svågerns mamma igen och ville veta om ajg visste nått. Nej, dom har inte mätt honom än. Så skickade svågern ett kort på honom till min telefon, så jag mailade det till mamma. Och pratade lite med henne till. Sen så ringde syrran och vi pratade lite. Och då ringde ju självklart mamma igen, för det kanske hade hänt nått. När dagen var slut var jag väldigt less på telefoner, kan jag lova.
Svågern kom i alla fall hem på kvällen, så jag åkte hem och sov. Syrran var så trött att hon inte ville ha några besök. Plus att dom har besöksförbud på BB nu. Sen på tisdag så pratade jag lite med syster. Och sen ringde svågern och frågade om jag ville följa med upp på BB. Jag hade fått lov att följa med. Så vi hämtade barnet på dagis och det bar iväg upp. Och han var såååå fin. Lika fin som Cornelia var. Var där uppe ett tag och sen åkte vi hem.
Och det blev lite på onsdag också. Åkte upp på sjukhuset och hälsade på. Sen så följde barnet med mig hem och skulle sova där. Vi gjorde inte så mycket, var ute och cyklade lite och sånt. Sen så var det sängdags. Och sen på torsdag morgon så blev man hoppad på, inte så trevligt sätt att vakna. Tycker om det bättre när hon bara kryper ner brevid en. Sen så åt vi lite frukost. Och jag ville duscha så jag plaserade henne framför TV:n. Och precis då var det ett program med Nalle Puh och Heffaklumpen var ju med (det är hennes favorit). Så man hann med en dusch. Sen ringde syrran och hon skulle få åka hem idag. Lilla pojken hade det lite svårt att komma ut så don fick ta en sugpropp, så han hade ett sår på huvudet, så han fick inte åka hem. Men jag hade ju bilen, så svårgern skulle ju få gå bort till mig och hämta den. Och hon hade visst pratat med honom och sen så skulle hon väl ringa när det var dags och nu fick hon inte tag i honom. Och hon hade väldigt dåligt batteri i sin mobil. Så jag tänkte väl inte så mycket med på det. Då var klockan vid 9. Så jag och barnet gick ut och cyklade lite och jag försökte ringa svågern, men han svaradeinte hemma eller på mobilen. Och vid 10 så började jag bli lite orolig och undrade om inte syrran ville komma hem. Men hennes mobil hade slut på batteri. Men jag tänkte att kom kan ju hitta en telefon på sjukhuset om hon vill ringa mig. Så jag tänkte att om jag inte hört nått från dom vid halv 11 så åker jag hem till syrran och sen bort till sjukhuset. Och då ringde ju syrran 10.15 och ville verkligen komma hem. Så jag och barnet åkte upp till sjukhuset och hämtade henne. Och när vi var på väg hem så ringer svågern och han hade somnat om och inte hört telefonerna. Skulle inte vilja vara han när syrran kom hem. Haha. Men det ordnade sig ju. Trodde nästan han låg död i duschen eller nått sånt ett tag.
Sen så var det lugnt resten av torsdagen. Och idag så sitter jag på jobbet igen. Jobbar i helgen så det är ju lite jobbigt, men men, sånt är livet. Syrran ringde idag och undrade om jag jobbade eller om jag ville följa med ut till Birsta. Ville jag ju, men det går ju inte. Tråkigt, får se om jag kommer ut dit nått nästa vecka.
Nej, nu är jag trött på att skriva och fixa lite på jobbet innan vi stänger.
// Sia
Ja, då har det gått 5 dagar sen jag bloggade sist, men det känns som 5 veckor. Så vi börjar väl från början. Sist vi hördes så var det ju söndag och jag satt på jobbet. Skulle ju äta middag med familjen, men när jag kom hem så fick jag höra att mamma var sjuk så det gick ju inte. Så jag åkte hem till syster istället. Vi grillade och hade det mysigt. Och syster hade värkar, såg på henne. Det var ju söndag som var satt för henne, att föda alltså. Men man vet ju aldrig med sånt. Cornelia var ju 2 dagar sen. Och det kan ju hålla på ett bra tag innan det är dags. Sen så låg vi på soffan och tittade på Vänner och helt plötsligt så stelnar syrran till och säger : "Jag tror mitt vatten gick." Sen hoppar hon upp från soffan för att den inte skulle bli blöt. Sen var det lite panik. Jag ringde svågern för han var ju på jobbet. Så han kom hem på en gång. Sen bar det iväg upp på BB för dom. Barnet hade för en gång skull somnat, så hon låg och sov. Det var ju jag som skulle ha henne ändå, när dom skulle in. Så det var bara att stanna hos syster över natten.
Cornelia blev lite chockad när hon vaknade på måndag morgon och det var jag som var där. Men hon var ju glad att hon skulle bli storasyster. Pratade med svåger på morgonen och det var ingen bebis än, men allt var bra. Så det var bara att göra barnet klart och gå iväg på dagis med henne. Sen så åkte jag hem och byte om mm. Pratade med svågern igen, och det var ingen bebis än. Så det var ju bara att hämta barnet igen. Tog cykeln bort till syrran och på vägen så hade jag en liten olycka. Kom till en korsning och saktade in lite, men eftersom det inte brukar komma bilar där så hade jag lite fart. Sen tittade jag runt hörnet och ser att det kommer en bil, får lite panik och bromsar ju. Och det gick inte så bra för jag var på massa smågrus så cykeln åker åt ett hål och jag åt ett annat. Skrapade upp handflatan och pekfingret och lite på ett knä, men det var allt. Hon i bilen blev nog nästan mer rädd än jag. Trodde det var allvarligt. Men jag hoppade på cykeln igen och cyklade till syrran. Där gjorde jag rent såret lite och satte på ett plåster. Sen så gick jag bort och hämtade barnet.
Sen så gick vi hem och fikade lite. Och både min mamma och svågerns mamma ringde. Trodde väl att jag visste nått, men inte mer än sist jag pratade med er. Men vid 20 över 3 så ringde äntligen svågern och då hade det kommit en liten bebis. Och det var en pojke, tror alla var chockade över det. Dom hade ju inte tagit reda på vad det var, men tror alla trodde det var en tjej i alla fall. Men nej då. En liten Dante var det. Men det var visst mycket som hände uppe på BB så dom hade inte mätt honom än. Så sen ringde mamma och svågerns mamma igen och ville veta om ajg visste nått. Nej, dom har inte mätt honom än. Så skickade svågern ett kort på honom till min telefon, så jag mailade det till mamma. Och pratade lite med henne till. Sen så ringde syrran och vi pratade lite. Och då ringde ju självklart mamma igen, för det kanske hade hänt nått. När dagen var slut var jag väldigt less på telefoner, kan jag lova.
Svågern kom i alla fall hem på kvällen, så jag åkte hem och sov. Syrran var så trött att hon inte ville ha några besök. Plus att dom har besöksförbud på BB nu. Sen på tisdag så pratade jag lite med syster. Och sen ringde svågern och frågade om jag ville följa med upp på BB. Jag hade fått lov att följa med. Så vi hämtade barnet på dagis och det bar iväg upp. Och han var såååå fin. Lika fin som Cornelia var. Var där uppe ett tag och sen åkte vi hem.
Och det blev lite på onsdag också. Åkte upp på sjukhuset och hälsade på. Sen så följde barnet med mig hem och skulle sova där. Vi gjorde inte så mycket, var ute och cyklade lite och sånt. Sen så var det sängdags. Och sen på torsdag morgon så blev man hoppad på, inte så trevligt sätt att vakna. Tycker om det bättre när hon bara kryper ner brevid en. Sen så åt vi lite frukost. Och jag ville duscha så jag plaserade henne framför TV:n. Och precis då var det ett program med Nalle Puh och Heffaklumpen var ju med (det är hennes favorit). Så man hann med en dusch. Sen ringde syrran och hon skulle få åka hem idag. Lilla pojken hade det lite svårt att komma ut så don fick ta en sugpropp, så han hade ett sår på huvudet, så han fick inte åka hem. Men jag hade ju bilen, så svårgern skulle ju få gå bort till mig och hämta den. Och hon hade visst pratat med honom och sen så skulle hon väl ringa när det var dags och nu fick hon inte tag i honom. Och hon hade väldigt dåligt batteri i sin mobil. Så jag tänkte väl inte så mycket med på det. Då var klockan vid 9. Så jag och barnet gick ut och cyklade lite och jag försökte ringa svågern, men han svaradeinte hemma eller på mobilen. Och vid 10 så började jag bli lite orolig och undrade om inte syrran ville komma hem. Men hennes mobil hade slut på batteri. Men jag tänkte att kom kan ju hitta en telefon på sjukhuset om hon vill ringa mig. Så jag tänkte att om jag inte hört nått från dom vid halv 11 så åker jag hem till syrran och sen bort till sjukhuset. Och då ringde ju syrran 10.15 och ville verkligen komma hem. Så jag och barnet åkte upp till sjukhuset och hämtade henne. Och när vi var på väg hem så ringer svågern och han hade somnat om och inte hört telefonerna. Skulle inte vilja vara han när syrran kom hem. Haha. Men det ordnade sig ju. Trodde nästan han låg död i duschen eller nått sånt ett tag.
Sen så var det lugnt resten av torsdagen. Och idag så sitter jag på jobbet igen. Jobbar i helgen så det är ju lite jobbigt, men men, sånt är livet. Syrran ringde idag och undrade om jag jobbade eller om jag ville följa med ut till Birsta. Ville jag ju, men det går ju inte. Tråkigt, får se om jag kommer ut dit nått nästa vecka.
Nej, nu är jag trött på att skriva och fixa lite på jobbet innan vi stänger.
// Sia
Kommentarer
Trackback
